Att söka hela livet

Min vän är en sökare, med det menar jag en person som alltid letat efter ett sammanhang att tillhöra, först i form av ett tidigt äktenskap som trasades sönder av destruktiva mönster. Nästa ”resa” i sitt sökande skedde i formen av en församling som om man googlar på den går under benämningen sekt. Där var min vän i över 20 år som medlem och hade på många sätt ett sammanhang i form av vänner och jobb inom församlingen. Inom församlingen bad man till samma gud, uttalade samma längtan och förhoppningar om vad gud skulle göra för att de skulle bli lyckliga.

Man hade tät kontakt med varandra och bodde i samma kvarter, barnen lekte med varandra och alla hade någon som såg till dem. Men frågan är på vilket sätt man ”såg till varandra” var det ett fritt liv? Var det så gud ville att de skulle leva? Det fanns en tydlig hierarki och en underordning att hålla sig till uppdelat efter kön, status och position inom församlingen alla visste sin plats och man ifråga satte inte de budskap som basunerades ut av de som var överst, det var deras sätt att ”se till varandra, rå om varandra”.

Min vän var tilltrasad sedan barndomen i församlingen fanns tröst och en tydlig utstakad väg att följa en varm gemenskap där man umgicks. Man undvek konflikter och frös ut de som ifrågasatte, men min väns barn växte upp och blev nyfikna på livet utanför, en dag blev de också ifrågasatta vad de höll på med. Då hände något som inte varit möjligt förr, min vän ifrågasatte det förhör som barnen utsattes för.

Idag över 20 år senare möter jag en familj med en gudstro, men de står utanför församlingen en ångest finns hos min vän för alla förlorade år då hon inte fick tänka själv, men fick bara tänka i grupp. Jag å andra sidan ser en strak person som stod upp för sina barn, som lyckas bryta ett långt mönster och som idag lever ett helt annat liv. Fortfarande är gud en viktig del men idag får de själva välja hur och på vilket sätt deras tro ska påverka, de är fria att välja och att tänka och värdera det som de läser, ser och pratar om.

Jag vägrar se den svaga personen i min vän, jag ser den starka som stod upp mot en församling och valde sin och sina barns egna värld. Förmodligen fanns styrkan där hela tiden, men den fick aldrig lysa igenom. Blir man satt i ett fack så är det svårt att ifrågasätta, blir man inordnad i en roll så är det svårt att tro att man är eller kan något annat.

Jag tror att alla söker mer eller mindre, för mig är det livsviktigt att få ha mina tankar ifred och att få lyssna och värdera det jag upplever och söka själv. Ingen annan bestämmer och väljer ut vad som ska ingå i mitt liv, men skillnaden är att jag alltid fått den kunskapen min vän fick kämpa för att få den.