Tystnad så ett pip ett sms från en ficka. Vi är många som väntar på bussen som vanligt efter en arbetsdag. Vi känner igen varandra samma "gäng" samma tid... samma väntan... på samma buss...det är tyst. Vi kollar våra mobiler men inte på varandra. Vi står där en kvart av våra liv men ingen umgås idag heller.
Då får jag ett sånt där inre infall... jag brukar få sådana när jag bara vill skrika rakt ut eller åtminstonde prata m någon... bara bryta mönstret... men så hinner jag tänka att jag förmodligen inte kommer med bussen då utan snarare psyk-taxi till annan destination.
Det är tur att bussen kommer den räddar mig, jag kryper in i värmen i bussen sätter mig och det är tyst... ett pip från någons ficka igen... annars tyst... Jag åker hem utan att höja rösten eller ta kontakt... Jag sitter tyst i värmen i bussen...
Jag vill ta kontakt och delge av min dag. Tänk om jag bara hade gjort det så där rakt ut:
- MIN DAG HAR VARIT HELT OKEJ... HUR VAR DIN?
Undrar vilka svar jag hade fått?
Jag hade gärna mött dig vid bussen. Skulle vara skönt med frågan iställer för att stå där och dumglo i iPhonen...
SvaraRadera